Församlingsvalet 2026

1. Familjer och unga först

Församlingens framtid byggs av barn, unga och familjer.

Jag vill att barn, unga och familjer ska vara församlingslivets verkliga tyngdpunkt. Deras behov bör få särskild uppmärksamhet när verksamheten planeras, när personalresurser fördelas och när ekonomiska beslut fattas. Stödet till familjerna får inte stanna vid festtal, utan måste synas i församlingens vardagliga val.

Församlingen har en viktig uppgift i att stödja barns och ungas uppväxt. Den kan erbjuda trygga gemenskaper, kristen fostran, meningsfull sysselsättning och pålitliga vuxna i livets olika skeden. Samtidigt kan församlingen hjälpa familjer att hitta en gemenskap att höra till och få stöd ifrån även i livets svåra stunder. Många söker beständighet i kyrkan när livet stormar.

Jag vill värna det finländska kristna kulturarvet och se till att det förblir synligt också för kommande generationer. Kristna högtider, psalmer och traditioner är en central del av vår kultur. Sommarpsalmen hör till exempel hemma i skolorna. Att värna den är en del av att föra vårt gemensamma kulturarv vidare.

Jag tror också att församlingen kan ge människor beständighet i en föränderlig värld. Livssituationer, relationer och samhället förändras, men kyrkan kan vara en plats där man finner gemenskap, en andlig grund och en känsla av kontinuitet. Jag vill främja en församling som går vid människors sida från barndomen till ungdomen och vuxenlivet.

2. Ansvarsfullt beslutsfattande

Gemensamma medel ska skötas väl och användas till församlingens viktigaste uppgifter.

Församlingens ekonomi och egendom är inte ett självändamål utan medel för att förverkliga dess grundläggande uppdrag. De ska skötas omsorgsfullt och ansvarsfullt. I beslutsfattandet måste man se inte bara till dagens behov utan också till framtiden. Den viktigaste frågan måste vara vilken församling vi lämnar efter oss till kommande generationer.

Jag vill hålla kyrkoskatten på nuvarande nivå. Det kräver noggrann ekonomisk förvaltning, en kritisk granskning av utgifterna och tydliga val om vart församlingens begränsade resurser ska riktas. Allt kan inte göras, och därför måste de viktigaste uppgifterna prioriteras. Prioritering är kärnan i politiskt beslutsfattande, och jag tror att min erfarenhet av kommunalpolitiken ger mig utmärkta förutsättningar för det.

Användningen av församlingens medel ska vara planmässig och öppen. Grunderna för besluten ska vara begripliga, och församlingsmedlemmarna ska kunna lita på att gemensamma medel används med eftertanke. Också församlingens fastigheter och övriga egendom ska skötas på ett ekonomiskt hållbart sätt.

Sparande får ändå inte innebära att församlingens kärnuppgifter glöms bort. Gudstjänstlivet, det andliga arbetet, barn- och ungdomsarbetet och mötet med människor behöver tillräckliga resurser. En ekonomi i balans är viktig just för att församlingen ska kunna utföra det arbete som den finns till för.

Som jurist anser jag att noggrannhet i beslutsfattandet är viktigt. Kyrkans och församlingens lagstadgade uppgifter ska skötas omsorgsfullt. Jag vill föra in ett eftertänksamt och långsiktigt grepp i församlingens förtroendeuppdrag, där besluten bedöms som en helhet.

3. Den kristna tron i centrum

Kyrkans viktigaste uppgift är att lyfta fram den kristna tron och evangeliets budskap.

I en värld där många söker mening, riktning och en hållbar grund i livet har kyrkans andliga uppdrag en mycket viktig plats. Församlingen ska erbjuda kristet och andligt närande innehåll som hjälper människor att växa i tron, förstå kristendomens budskap och finna gemenskap med Gud.

Jag vill att den kristna tron och kyrkans lära förblir i centrum för församlingens verksamhet. Kyrkan ska vara en konsekvent trosgemenskap som känner sin egen grund och vågar hålla fast vid den också i ett föränderligt samhälle. Församlingens uppgift är inte i första hand att följa tidens samhällsströmningar, utan att fokusera på det som gör kyrkan till kyrka.

Det betyder inte att samhällets eller människors vardagliga problem ska förbises. Kyrkans andliga arbete, kärleken till nästan och mötet med människor har en konkret inverkan på samhället. Enligt min mening bör kyrkan hålla sig borta från dagspolitiken, eftersom den i stort sett representerar alla finländare. Det är omöjligt att trovärdigt och uttömmande representera hela bredden av politiska åsikter bland kyrkans medlemmar. Det som förenar kyrkan är den kristna tron.

Jag anser också att kyrkan ska förhålla sig verkligt tolerant till väckelserörelserna och olika kristna andliga traditioner. Deras verksamhet ska ges utrymme så att den kristna läran och den gemensamma trosgrunden förblir det som förenar.

Meningsskiljaktigheter inom kyrkan måste kunna diskuteras öppet och sakligt. Att vara av olika åsikt får inte hindra oss från att lyssna på varandra och mötas med respekt. Sakfrågor kan vi strida om, men vi är alla människor, skapade till Guds avbild.